Och så kom dom då

och inte var det några heller, att det var en stor kull det visste jag ju med anledning av hennes storlek men att det skulle vara 13 valpar kunde jag aldrig drömma om, så när tolv valpar kommit ut så åkte Sten bort till Mariannelund och köpte supermeal till oss och så kom han tillbaka och jag högg in i min hamburgare och hon började krysta, jag tänkte, det är säkert bara moderkakorna, dom som inte kommit ut men så blev krystvärkarna kraftigare och då förstod jag att det var en valp så jag fick avbryta mitt matintag och hjälpa valp nummer 13 till världen. Det var 13 starka valpar som kom ut, ingen som var medtagen utan det var full rulle på alla från början.

Nu har det gått drygt 3 dygn sedan dom kom till världen och jag måste säga att Miranda är en fantastisk mamma, inte är det många gånger jag har behövt lägga mig i, utan hon sköter dom så exemplariskt. Tvättar av dom så dom får kissa, ger dom mat så dom är mätta och ligger hos dom så dom känner trygghet och värme.

Nu har vi mycket jobb framför oss, men ni i början är det mest bara övervakning, vägning naturligtvis varje dag för att se så alla går upp och har de inte gått upp så mycket som jag tycker är bra så får dom lite Royals valpvälling som dom slurpar i sig hur enkelt som helst.

I och med att inte alla moderkakorna kom ut, närmare bestämt 4 stycken blir det mycket glägg dagarna efter så i dag fick jag ta till saxen och klippa hennes byxor och svans, hon var lätt röd på skinnet vid byxorna men inte så det blir något infekterat, utan det såg fint ut så det blev även lite baddning med puder. Jag tackar min nya härliga fön jag köpte i Danmark som gör att man kan tvätta av tiken några gånger per dag men dom slipper gå omkring och vara blöta för det är bara att köra med fönen en stund så är de torra och fina igen.

Nätterna har hittills gått bra, det händer att någon valp kommer lite långt ifrån i lådan och det blir ett hiskeligt liv, och då är det bara att gå upp och lägga till den till mamma och så raka vägen i sängen och så sover jag som en stock igen.

Så hittills har allt gått så bra och jag hoppas det fortsätter så. Den här första veckan händer inte så mycket mer än att dom sover och äter, sedan blir det ju lite mer under andra veckan, då ögonen börjar öppna sig och dom börjar att stappla lite på sina små ben.

På söndag är det så äntligen dax för valpträff med min förra kull. De har hunnit bli ett helt år och det ska bli så roligt att få träffa alla, tror och hoppas att alla kommer.

Ja, om tre dagar har jag ju varit rökfri i 5 månader, kan väl säga nu under valpningen och dagarna efter att det har varit jobbigt, det blir alltid en liten stress när det är dax för valpning och dagarna efter, att allt ska gå bra, att tiken ska må bra och att valparna ska må bra, så det har varit nära några gånger, jag är inte röksugen på något sätt utan det är mer det här med ciggen att den lugnar som jag har saknat, men jag kämpar på. Jag mår ju så hiskeligt bra av att inte röka, så varför skulle jag vara så urbota dum och börja röka igen, säger det.

Under några dagar har jag inte varit i skogen, är ju en väldig kontrollmänniska som har svårt att släppa kollen men nu i kväll så fick Sten vara barnvakt när jag tog ut hundarna i skogen och det var helt underbart, känna lugnet och ron som bara finns i skogen. Ja, det är livskvalitet det.

Nähä, nu är det dax för Mirandas kvällsmat, på kvällen får hon välling, äggula, druvsocker, två leverpastejmackor och det gillar hon som ni säkert förstår, sedan blir det en stund vid tvn och te och knäckebröd och någon frukt och sedan blir det sängen och Karin Alvtegen och boken Skugga som jag inte är så där jätteförtjust i men jag ska läsa ut den i alla fall.

Ha det nu gott alla tills vi hörs igen. Kram Lotta